På Koh Samet tillbringade vi både dagar och kvällar på stranden. På dagarna gottade vi oss i solen, badade och Ella & John roade sig som alltid med att bygga sandslott, på Lucia blev det dock en krona istället!
Sanden på stranden var fin som mjöl!! Jag vet inte om det är tillåtet men jag var tvungen att ta med lite hem!
Snabb som blixten va hon Ella när hon klättrade upp på en parkerad jetski! Hon hade sett två andra barn som gjort det och hon ville ju såklart inte vara sämre! :)
Ibland kan man behöva ha en paus i skuggan!
Lite poolhäng på hotellet!
Väl tillbaka på stranden på kvällen kändes det som om vi kommit till ett helt annat ställe, det var ett helt annat liv! På vissa ställen lite mer ösigt och lite lugnare på andra. Restaurangerna hade flyttat ut på stranden, de visade upp eldshower och för några baht kunde man släppa en egen thailändsk lykta.
En lysande, blinkande rosa prinsesskrona måste man ju ha!
Det var verkligen helt underbart att gå barfota i vattenbrynet med en svag varm bris som fläktade, just då ville vi inte någon gång lämna det här stället! :)
Men så blev det ju såklart inte utan efter ytterligare en dag på stranden var det dags att ta båten hem igen, och då hade vi redan betalat för en resa med vanlig färja tillbaka och att hitta den färjan visade det sig inte vara så lätt! Vi trodde att det gick att ta vilken som men så var det inte! Vi kom till hamnen vid halv fem, och efter att ha pratat med typ tre thailändare varav ingen kunde engelska så hade vi iaf kommit fram till att den båt vi skulle åka med skulle gå kl sex, så där gick vi och väntade på, ja, vi vet inte riktigt vad! Och inte var det så många andra som väntade heller, kändes oroväckande! Tillslut kom det en båt, vi och några andra hoppade på, det var bara det att då skulle de först lasta av all last som va med, och det var en massa byggmaterial och tegelstenar som de lyfte av typ två i taget! Och när vi sen skulle visa vår biljett så var det ändå inte den båt vi skulle åka med utan då fick vi betala för att få följa med! Så vart våran båt var eller tog vägen har vi fortfarande ingen aning om! Men så efter 40 min kom vi äntligen iväg (ja då ville vi verkligen därifrån)! Så efter att ha suttit och väntat i drygt två timmar, på fel båt dessutom, så var leendet en anings påtvingat! Och vad skulle man göra om man inte hade en padda!! Den roade tillslut oss allihop, då vi tittade på Dumma mej 2 på resan hem!
Men efter ett tag när vi hade lugnat ner oss och konstaterat att det var ju bara 100 baht (typ 20 SEK) som vi fick betala extra, vi hade ingen tid att passa, det var inte varmt och det var inte kallt och när väl Ted somnat oxå så mådde vi alla bra! :)
Det här har inte sotat vårt minne av Koh Samet och det kan hända att vi måste åka tillbaka dit någon mer gång!
1 kommentar:
Första kommentaren!! Avundsjuka är vi allt! Kristin det här är en toppen idé med bloggen, mycket fina texter:-) //Ronja & Eva
Skicka en kommentar